Jonas klev slitsamt av släden med Gabriel på ryggen, han kunde nästan inte tänka längre han var helt tom när han med sina sista krafter kämpade sig framåt i de hårda snöovädret mot huset. Jonas var verkligen helt slut, kylan var ett faktum och viljan fick tillsist se sig besegrad av kroppen. Jonas stupade rakt ner i den djupa snön med Gabriel på ryggen...
Jonas, Jonas, Sa en röst.
Jonas öppnade försiktigt sina ögon och såg hur en ljushårig kvinna smekte handen mot hans kind.
vem är du, sa Jonas med en svag röst?
Jag heter Sarea, jag har väntat på dig Jonas.
Jonas började få tillbaka sina minnesluckor om vad som hade hänt och frågade genast:
Hur mår Gabe?
Han mår bra sa Sarea, han ligger i rummet bredvid.
Jonas försökte försiktigt resa sig upp ifrån den varma sängen, men Sarea stoppade honom då och sa:
Sov du en timme till Jonas, du behöver sömnen.
Jonas följde den främmande kvinnas råd och blundade.
Tack för att du rädda oss Sarea, sa han med en svag röst precis innan han somnade om med en mängd obesvarade frågor kvar i huvudet.
Jonas vaknade, han klev upp ur sängen, han kände riktigt vilken fruktansvärd träningsverk han hade när han sakta gick ut ur rummet.
Så du har vaknat nu Jonas, sa Sarea när hon mötte honom utanför dörren.
Kom, följ efter mig vi har så mycket att prata om.
Jonas gick långsamt efter Sarea igenom det lilla huset fram till det som Jonas förstod var köket.
Jonas stod förvånande och kollade över köksbordet, där var så mycket mat att Jonas mage började kurra.
Jonas blick gled sakta över maten på bordet i jakt på det godaste när Jonas blick tillslut bara stannade upp, där satt han i en barnstol med förklädde väntande på mat i endan på bordet.
Gabe! Skrek Jonas, Jonas trodde inte det var sant, han var så lycklig så att han sprang fram till den lille bebisen och krama om honom.
Känslan att han nu säkert visste att båda två levde var otrolig skön.
Alla tre satte sig sedan ner och åt, Jonas var så hungrig att han knappt inte kunde tänka på något annat mer än mat. Sarea fick sitta bredvid Gabriel och mata honom.
Jonas kände inte Sarea alls innan, men han hade ingen annan att lita på, så han hoppades nu bara på att hon var en ärlig person för hon var ju faktiskt inte som dom andra, så Jonas var tvungen och tog risken att lita på henne, utan henne hade dom ju faktiskt inte levt nu tänkte han.
Jonas började ställa frågor till Sarea och hon besvarade dom, hon visste mycket om allt tänkte Jonas. Jonas frågade tillslut
Hur kan du veta så mycket om vem jag är?
Jag känner givaren sa Sarea.
Jonas skulle precis fråga om hur hon kände givaren, när Sarea började berätta allt hon visste om Anorstädes. För det var dit Jonas och Gabriel nu skulle ta sig.
De började planera om hur Jonas och Gabriel skulle lyckas med att ta sig till Anorstädes och om hur allt skulle gå till, Sarea gav en mängd råd och tips.
Dom bestämde tillslut att de skulle ge sig av nästa morgon om vädret bara hade lugnat sig. Sarea hade berättat att det inte var så långt om bara gick rätt väg.
Jag går och bäddar om Gabriel nu Jonas, sa Sarea
Jag följer med dig, svarade Jonas
De såg sedan tillsammans hur den lille bebisen slöt sina ögon och somnade. Han var så fin tänkte Jonas.
Sarea smekte honom på kinden strax innan dom gick tillbaka in till köket.
Jonas hjälpte Sarea med att diska och ställa tillbaka maten som de ätit. Jonas tacka sedan Sarea återigen för allt hon gjort för dom. De fortsatte sedan prata lite till och Sarea började göra i ordning en liten matsäck inför den kommande dagen.
Efter allt som hänt och efter allt Jonas varit med om gick han tillsist och la sig i den varma sängen. Jonas började samla krafter och ta in mod inför morgondagen. Han låg vaken hela natten och funderade.
När det tillslut var morgon och Jonas inte hade sovit en blund tänkte han, det är idag det gäller, det är idag vi ska ge oss av igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar